Dikter för en vintereftermiddag

Dessa dikter verkar framträda från ett vinterlandskap i bokstavlig och bildlig bemärkelse. Men landskapet är inte en karg tundra. Meighan frammanar lika mycket som skapar ett landskap rikt på bildspråk, allusioner och känslor när poeten tar upp exilens smärta, den ensamma figurens meditation, värmen i gemenskapen med vänner runt en 1800-tals tavernaeldstad eller vid en modern diner-disk. Miljön varierar från dagens stadsgata till ensamma skogar och ängar och sträcker sig geografiskt och tematiskt till den ryska stäppen hos de poeter vars musik påverkade denna bok. Att läsa "Dikter för en vintereftermiddag" är att utforska ett landskap som bör uppfattas av läsaren som samtidigt mystiskt och bekant samt upplyftande.