När vi var tvungna att säga "Servus" till Mäxchen – när det älskade husdjuret dör

Anton var mina farföräldrars hankatt. Vi bodde långt ifrån mormor och morfar, men det gjorde mig inget att sitta länge i bilen för att hälsa på dem. När vi förra året på julafton körde upp den långa, snötäckta uppfarten till mormor och morfars hus märkte jag redan att något var fel. Jag vet inte varför, men jag kände det. Mormor öppnade dörren åt oss med ett fruktansvärt sorgset ansikte. ”Mina kära, jag säger det nog bäst på en gång,” sa hon. ”Anton dog i natt.” I samma ögonblick kändes min hela värld brista, det var som om något kramade mitt hjärta och pressade det väldigt hårt. Jag fick nästan ingen luft och sedan började jag gråta, så länge att mamma tog mig i sin famn och bar in mig i huset som om jag fortfarande var ett litet barn. Våra korta berättelser och dikter ger tröst åt barn och unga när den älskade hunden eller den trogna hästen dör eller den gamla, sjuka katten måste gå över regnbågsbron.