En sammansatt stång är en anordning som demonstrerar principen för termisk expansion och kontraktion, ett grundläggande koncept inom termodynamik. Denna anordning uppfanns av den engelska urmakaren John Harrison som en del av hans marina kronometer, en navigationsanordning som gjorde det möjligt för sjömän att bestämma longitud till sjöss. Stången består av två sammanfogade metallplattor, en av ren koppar och den andra av stål. När de är vid samma temperatur förblir de raka på grund av den lika expansionen eller kontraktionen av båda metallerna. Men när de värms upp expanderar de två metallerna i olika takt på grund av deras olika koefficienter för termisk expansion, vilket får dem båda att böjas. På mikroskopisk nivå, när metallerna värms upp, ökar molekylernas kinetiska energi. Detta resulterar i att molekylerna vibrerar snabbare och tar upp mer plats. Båda plattorna växer, men eftersom kopparmolekyler expanderar upp till 40 % mer än stål, blir kopparstången längre än stålstången, vilket gör att båda böjs något i riktning mot stålet. Demonstrationen kan inverteras genom att kyla plattorna, vilket gör att molekylerna förlorar kinetisk energi och plattorna kontraherar. Eftersom metallerna kontraherar i olika takt böjs de något i riktning mot kopparn, vilket ger en konkret illustration av termisk kontraktion.