Den torkade blå lotusblomman (Nymphaea caerulea) har länge varit en mycket viktig blomma i det antika Egypten och i Mayakulturen, så pass att den återfinns i många papyrusrullar och i väggmålningar i templen i Karnak- och Luxordalen. Enligt flera forskare, som fascinerats av denna parallell mellan två så geografiskt avlägsna kulturer, användes blå lotusblommor i båda kulturerna för rituella ändamål och troligen för att uppnå förändrade medvetandetillstånd under religiösa ceremonier. Med all sannolikhet, bortom dess symboliska och religiösa betydelse, användes den blå lotusen också av de gamla egyptierna och mayaindianerna som en meditativ växt, kapabel att främja koncentration, avslappning och klardrömmar.