The Dead Kennedys debutalbum erbjöd en perfekt hybrid av humor och polemik fäst vid ett musikaliskt chassi som var lika tråkigt och uppfinningsrikt som Jello Biafras vissnande bredsidor. Dessa texter, grymma i sin precision, var avslöjande. Men det skulle inte ha fungerat om de underliggande sonikerna inte var en sådan upprörande rusning, paraffinen till Biafras blotta låga. Dead Kennedys fortsatta inflytande är en extraordinär prestation för ett band som praktiskt taget hade noll radiospel och bara släppte skivor på oberoende skivbolag. Boken använder dussintals förstahandsintervjuer, foton, och originalkonstverk för att erbjuda ett nytt perspektiv på en grupp som skulle bli fast i kontroverser nästan från början. Det applåderar bandets nyckelroll i att förvandla punkretorik, både polemisk och musikalisk, till något verkligt hotfullt - och enormt roligt.