Skimrande, pulserande färgmassor kännetecknar Mark Rothkos abstrakta expressionistiska mästerverk. Som ingen annan konstnär i sin generation utvecklade Rothko sitt eget stilistiska ordförråd, skapade takhöga dukar som skulle upplevas lika mycket som ses, och nedsänkte tittarna i dramatiken, intimiteten och tragedin i det mänskliga tillståndet.