Ute nära den västra kanten av Tejas bergsland, strax före gryningen, hörs ett sött och välbekant ljud som stiger upp med morgonbrisen. Först sjunger en fågel, sedan en annan, och snart går hela covey in för att sjunga solen rakt upp i himlen. Försiktigt kamouflerade för att smälta in i det taggiga päronet, cederskrubben och levande ekar, är dessa fåglar nästan omöjliga att upptäcka i de kuperade dragningarna i det öppna landet. Plötsligt bryter en fladdring av vingar ut från borsten, och bara för ett kort ögonblick syns de darrande fåglarna i luften. Lika snabbt som de dök upp dyker covey tillbaka i underborsten. Deras närvaro, bara känd av en sång.