Jag är inte säker på den exakta dagen jag bestämde mig för att världens problem var mina att fixa. Jag antar att det är en del av att vara vårdare, skyddsängeln, räddaren. Om någon behövde mig, Jag skulle ta deras problem från dem och jag tar det runt ett tag. Även om jag inte kunde fixa det för dem. Även om jag visste att jag inte borde fixa det för dem. Men jag skulle fortfarande ta bort bördan och lägga till den i min redan tunga last. Oavsett problemet. Och nivån på onödigt drama. Jag har alltid känt andras smärta, intensivt. Jag vet inte om min höga empati är ett lärt eller ärftligt drag, men det har alltid varit en del av mig. Inuti mig, Jag kan känna tyngden när jag träffar någon som bär en stor belastning.