Det sitter bakom skyltfönstren på snackbarer och konditorier, bredvid brödet i bagerier, i kloster och på menyerna i restauranger med vita linnedukar varje dag. Få recept är lika allestädes närvarande i Portugal som rissole, det älskade friterade salta mellanmålet med vilket vi stolt smetar våra fingrar på morgonen tillsammans med en kopp kaffe, som vi äter med ris till lunch eller som hjälper oss att fördröja vår hunger på restaurangen innan vår mat anländer. Geometrisk, gyllene, krispig. En halvcirkel som alltid verkar längta efter att bli komplett, som om en halva saknades. Men rissolen är hel i sitt kärna. Lätt i storlek, tung i arv, fylld med berättelser som sträcker sig långt bortom köket. Ett bevis på vår kulinariska identitet — på en tradition som består och förnyar sig själv.