Författaren Jean Markale är en av de mest framstående författarna av 1800-talets keltiska paganism. Genom denna bok delar han med sig av sin visdom och forskning om druider, en av de mest grundläggande rollerna och positionerna inom keltiska samhällen. Genom att dela en progressiv historia genom dokumentation av antiken betonar han också att mycket av det vi vet om druider och keltisk kultur i stort är ofullständigt, eftersom mycket av denna kulturs dokumentation var muntlig tradition som skulle föras vidare generationellt – en praxis som kvävdes med kristendomens ankomst, med vilken den skulle synkretiseras och också uppnå viss historisk bevarande. Till skillnad från vad undertiteln kan antyda, kommer Markale att förklara hur man lätt skulle kunna betrakta druiderna som naturens präster, men ger läsaren informationen för att se dem som mycket mer.