Jag träffade en resenär från ett antikt land, som sa: ”Två stora och trunklösa ben av sten Stå i öknen... nära dem, på sanden, Halv sjunkit en splittrad visage ligger, vars rynka, Och skrynkliga läpp, och hånar av kallt kommando, Säg att dess skulptör väl dessa passioner läser som ännu överlever, stämplade på dessa livlösa saker, Den hand som hånade dem, och hjärtat som matade; Och på piedestalen, dessa ord visas: Mitt namn är Ozymandias, Konungarnas konung; Se på mina Verk, I Mäktige, och förtvivlan! Ingenting bredvid finns kvar. Runt sönderfallet av det kolossala vraket, gränslösa och nakna Den ensamma och jämna sanden sträcker sig långt borta.” Percy Bysshe Shelley - Shelley's Poesi och Prosa (1977) Förlorad vax gjuten ring med Ramses II Cartouche.