Vi släpps lösa, obevakade, som varelser från en sorts menageri, en dag instängda, nästa dag klara oss själva ute i världens märklighet och tar hand om oss själva. Detta är motivet som eftersträvas i GATELESS MENAGERIE. Vi korsar också det vilda när vi är ute och strövar, återbekantar oss med djurriket och det med oss. Vi är ett och detsamma: utan grindar och betraktade. Hur ser djuren oss? Hur framstår vi för dem? Är vi i harmoni eller tolererar vi bara varandra?