Dess namn kommer från latinets "tres-menses" som betyder "tre månaders" spannmål eftersom det normalt sås på våren (mars) och skördas i juni efter cirka tre månader. Timilia-mjölet produceras med hjälp av gamla stenkvarnar, enligt gamla traditioner; det är ett halvgrovt mjöl med låg siktning, det innehåller många spårämnen från vetegrodden och kliet; det har ett högt proteininnehåll och ett lågt glutenindex. Detta mjöl är mycket lämpligt för produktion av pasta och bröd, i kombination med andra sicilianska semolinsorter, det bör konsumeras inom en relativt kort tid (cirka 8 månader) för att inte förlora sina organoleptiska egenskaper. Timilia-mjölet, efter malning, har en gråaktig färg, annorlunda än de kommersiella mjölen vi vanligtvis är vana vid; livsmedelsprodukter som härrör från användningen av detta mjöl är fullkornsbröd eller mörka bröd och pastasorter som kallas så just på grund av den karakteristiska mörka färgen på degen och smulan. Det typiska brödet som produceras med detta speciella mjöl kallas "Pane nero di Castelvetrano", ursprungligen från en liten by med samma namn i provinsen Trapani. Timilia-brödet är mycket doftande, med ett bra näringsvärde och tack vare användningen av surdegar (naturlig jäst) har det en lång hållbarhet, det håller sig mjukt och doftande i flera dagar. Tack vare producenternas vilja har detta mjöl använts under en tid även för produktion av färsk och torkad hantverkspasta. En produkt med intensiv och bestämd smak som passar bra med de såser rika på historia och kultur från det sicilianska köket.